God morgon fredag, hur underbart är det inte? Fredagsmacka på jobbet, lunch på länsät och sedan är det inte mycket kvar innan jag tänkte ta helg.
Och nu måste jag faktiskt berätta för er. Igår kväll kom jag fram till ett beslut, det har legat och grott länge hos mig men nu har jag bestämt mig. Jag måste våga börja leva. Jag vill inte bara existera, jag vill leva - på riktigt och fullt ut. Vad menar jag med det då?
Jo, men tidigare i min behandling har jag tagit steget upp till att nästintill följa mitt givna kostschema. Jag har ätit mina måltider samt mellanmål som jag ska, däremot har jag mestadels valt att ta "bättre alternativ" hela tiden. Ska ge er ett exempel. På kvällarna kanske jag tycker det vore gott med en våffla, mjuk smörgås, varm macka eller liknande - men nej då har jag ätit frukt och hårdmackor istället. Visst jag har ätit det jag "behöver" enligt kostschemat men på något sätt har jag ändå kontrollerat matintaget, det vill säga jag släpper inte kontrollen och ätstörningen. Jag har tagit steg framåt från det att jag fått hjälp men nu står jag och trampar i någon bekvämlighetszon. Jag trivs idag bra i min kropp och med min vikt, men jag vet att det här inte är hållbart i längden. För jag orkar inte alla tankar och allt ältande om mat. Dessutom saknar jag min löpning, och för att ens få börja träna igen vill min behandlare på länsät att jag går upp 5 kg. Så jag måste nog acceptera att jag ska gå upp.
Så med detta känner jag att jag måste ta nästa steg, jag måste börja utmana mig själv och faktiskt försöka lämna ätstörningen bakom mig. Så från och med idag ska jag:
- försöka äta det jag är sugen på och inte vad jag tror är det bästa alternativet hela tiden.
- lita på att kroppen vet vad den behöver just nu och att sötsaker och "onyttig" mat inte är det enda jag vill ha hela tiden. (är ju livrädd för att punkten ovan ska leda till att jag äter onyttigt hela tiden, både mat och sötsaker. Samtidigt som jag tänker att ju mer man tillåter sig kanske det inte blir samma sug samt att äter man det man vill ett tag så kommer allt inte bli lika inbjudande, fel tänkt?!)
- i möjligaste mån inte mäta maten utan försöka med ögonmått och kroppens hungers känslor lägga upp min mat. Våga ta mer när jag är hungrig.
- lägga ifrån mig mobilen mer när jag är hemma. (detta för att minska möjligheterna att älta/diskutera vad jag ätit samt att räkna kalorier).
- Sluta prata om min sjukdom inför mina barn (har alltid försökt hålla dem utanför men det är såklart svårt, nya tag även där).
- träna på att tycka om mig själv.
Vad tror ni - kan det här vara ett steg i rätt riktning eller är jag ute och cyklar?
1 kommentar(er)
