Tiden med kostschema
Som jag förstått det får de allra flesta som går under behandling för ätstörning ett kostschema att förhålla sig till. Om detta kostschema är lika utformat för alla vet jag inte - däremot vet jag att jag fått ett standardprogram som ska vara utformat utifrån vad som anses vara en normalmåltid (och ska väl utgå från tallriksmodellen).
 
Nu har jag i cirka 4-5 veckor försökt att äta enligt schemat och tänkte göra en liten sammanfattning såhär långt.
  • Till en början var det sjuk ångest inför varje måltid i stort sett och jag litade inte alls på att det handlade om normalportioner. Efter och före måltiderna sökte jag mycket på internet för att försöka hitta information som visade på att det jag tänkte stämde, det vill säga att mängderna var alldeles för stora. Men såklart hittade jag ingen sådan information.

 

  • En sak jag tycker är och har varit fruktansvärt jobbigt är att inte få äta efter känsla, det vill säga få en chans att känna efter hur hungrig jag är vid måltiderna. Att kunna vara lite flexibel, att kunna äta lite mindre eller mer beroende på hungern.

 

  • Jag har ännu inte kommit upp i normalportionerna enligt kostschemat vid alla måltider och har själv plockat bort saker som jag tycker är onödiga och överflödiga. För att ge ett exempel så kan en frukost enligt schemat vara en tallrik havregrynsgröt med 2 dl mjölk samt macka (1 skiva mjukt bröd med smör och pålägg eller 2 st hårdmackor med smör och pålägg). Vid frukosten äter jag enbart havregrynsgröten och mjölk. Något som min behandlare ändå verkar tycka är okej och kan vara tillräckligt. Inser däremot att jag måste öka mängderna något.

 

  • Att väga/mäta maten gjorde till en början gjorde att jag kände mig mer sjuk, varför ska jag behöva väga/mäta min mat? Det gör ju att jag fortsätter att vara annorlunda kring mat.
 
  • Nu ska vi försöka komma ifrån vägning/mätning av maten men nu har tankarna vänt, nu vill jag gärna fortsätta behålla det till en viss del för att jag är så rädd att äta "för mycket".
 
  • Som jag nämnde i den övre punkten, jag är rädd. Rädd för att gå ifrån kostschemat och äta mer. Vid måltider kan jag ibland känna att jag inte alls blivit mätt och nöjd men ändå inte kunnat ta mer på grund av att det ses som en normalportion. Jag som alltid ätit en hel del sötsaker (på helgerna) har svårt att äta det nu för det känns som det inte finns utrymme för det. Samtidigt vill jag bli frisk från min ätstörning och förstår att jag måste börja utmana mig själv och även utmana mitt kostschema för att kunna bli frisk och för att bli av med det.
Någon annan här som har erfarenhet av kostschema och hur upplevde ni det?