Visst alla behöver vi bekräftelse från omgivningen, men det här handlar om något helt annat. När man faktiskt blir beroende och när bland annat ens humör, dag osv styrs av det.
I mitt fall handlar det mycket om och har handlat om mat och träning såklart. När jag äter mat/godis som jag anser är "onyttigt" eller om jag har ätit en för stor portion måste jag alltid skriva det till någon. Det för att få bekräftat av någon annan att det jag ätit är okej. Det kan även handla om att jag måste höra av mig till människor i min närhet ofta för att på så sätt få bekräftelse att de inte är sura på mig och att jag är omtyckt.
Jag har genom min behandling förstått att detta är ett flyktbeteende i sjukdomen. Det är inte lika "illa" som att kompensera med träning, att spy eller vad man gjort tidigare men ändå en form av flykt ifrån sina egna känslor. Den egna ångesten. Den som man måste åt för att ta sig framåt.
Jag har genom det här försökt att minska min skärmtid när jag är hemma. Det för att minska risken att skriva av mig vad jag ätit och samtidigt möjligheten att räkna kalorier. Jag har blivit bättre, men jag har ännu en lång väg kvar.
Men varför skulle inte jag ha rätt att älska mig själv? Jag blir rädd när jag tänker på det. Varför är jag mindre värd än någon annan och varför måste jag "fråga om lov" för att äta vissa livsmedel?
Nej Sofie, stå på dig. Du är fin som du är och du ska äta det som DU vill ha oavsett vad andra tycker och tänker om det. Våga stå upp för dig själv.
0 kommentar(er)
