Lucia
Igår slutade jag jobbet tidigt för att åka till sonens dagis för lite luciafika. Där bjöds det på saft, pepparkakor och kaffe och spelades julmusik. Däremot fick vi aldrig se något luciatåg - det är bestämt att föräldrar inte får vara med på det. Förra året fick vi åtminstone se det i efterhand via video, men i år fick vi inte ens det. Ja ni hör nog på mig att jag är lite bitter. Men jag saknar verkligen luciafirandet från när jag själv var liten och har längtat efter att få tillbaka det lite genom att fira med mina barn på förskola/skola. Men nej, nu tar dom bort det mer och mer som det verkar. Jättetråkigt tycker jag!
 
Efter fikat på dagis åkte vi hem och klädde på oss rejält och var ute och åkte pulka/kälke. Det var så mysigt. Sen in och laga lite mat snabbt innan vi drog iväg till kyrkan för att se barnkörens luciatåg. Trots att jag inte kände någon av barnen tycker jag att det är så mäktigt och fint så fick en stor klump i bröstet och var nära tårarna. Jag är nog rätt känslig ändå, haha. När barnen somnat så blev det en stor macka i soffan framför bonde söker fru!
 
Det var dom positiva delarna av min lucia. Värre var det med mina tankar. Min sjukdom vill inte att jag ska få slappna av och få njuta av stunden. Under dagen såg jag pepparkakor och lussekatter vart jag än tittade (en känsla såklart) och tankarna snurrade. Ska jag fika eller ska jag stå emot? Mitt "friska" och mitt "sjuka" jag hade en inre fight under stora delar av dagen (enorm energi går åt till detta så tillslut blir man helt slut i knoppen och även kroppen).
 
Jag försökte sätta mig ned och skriva ned vad som är "friskt" och vad som är "sjukt" i det här. Min friskare sida sa mig att ja Sofie du kan helt klart unna dig en lussebulle som många andra gör en sådan här dag. Du till och med bör äta fikat för att utmana dig själv. Men sen kom sjukdomen in och med hög röst berättar den för mig att visst du kan unna dig en bulle det är inte hela världen, men tänk på att du åt kladdkaka i måndags, alldeles strax är det helg igen och då vill du återigen unna dig saker och äta gott. Man kan inte äta varje gång man är sugen på något, i sådana fall skulle du rulla fram för du vill äta varje dag. Du är ständigt sötsugen.
 
Ni kan ju gissa vad som hände? Det blev inget lussefika för mig. Däremot som jag skrev ovan åt jag en stor fralla från bageriet framför tv:n på kvällen. Och vad ångrar jag idag? Jo, såklart att jag åt den där jävla mackan. Och tankarna bara maler vidare. Snälla låt mig slippa det här!!