Jag har lurat mig själv
Gokväll i snöovädret! Vilken dag, tror jag frusit konstant sen jag klev upp ur sängen imorse. Och ute blåste det typ isvindar. Stackars Lova (min minsta) tappade typ luften av att gå från huset till garaget. Så idag har vi mestadels hållit oss inomhus. 
Längesen jag skrev nu så vi tar en liten uppdatering på läget. Jag tycker att jag under föregående vecka mådde ganska bra faktiskt. Eller rent av väldigt bra. Men när jag tänker efter så är det ju för att jag fortsätter att ta mina promenader. Jag går oftast och lämnar och hämtar vid dagis, letar promenader till t ex affären och dylikt. I och med att jag känner att jag rör mig skapligt går det lättare att äta. Summan av detta blir alltså att jag genom promnaderna slipper ångest på kort sikt men jag fortsätter att trigga min ätstörning. Och dessutom de dagar jag inte kommer kunna ta mina promenader av någon anledning  (typ sjukt barn eller vad som helst) kommer jag få sjuk ångest. 
Trots att jag fortsätter ta promenaderna så hade jag ändå vid dagens besök på länsenheten gått upp i vikt. Såklart kändes det som ett slag i magen, ett misslyckande. Fast jag vet att jag ska upp i vikt. Jag känner mig just nu väldigt ensam och har tappat hoppet om att ta mig ur det här. Jag har inte styrkan och framförallt jag orkar inte gå emot allt som känns så naturligt för mig. Varför ska jag inte kunna gå och hämta/lämna på dagis som alla andra? Varför ska jag äta mer än många andra som rör sig mer? Jag kan inte😢
 
 
#1 - GoForFit

Du klarar det fina du <3 Kämpa på! Du måste kliva ur dessa konstruktiva banor för att kunna bli frisk. När du går emot ätstörningen triggas ångesten, men det är EXAKT det du MÅSTE göra. Jag vet att det är ett helvete, och vissa dagar är jobbigare än andra. Men jag är övertygad om att du klarar det. Gör det både för din och din familjs skull :* <3 Styrkekramar!

Svar: Tack för dina fina ord. Du är grym som tagit dig ur detta.
sofiesdrommar.blogg.se